Tidigare idag (lördag) så hade jag två jätte roliga möhippor med ett gäng sköna brudar. Det är riktigt roligt att få fungera som ett utav 'stoppen' på deras fullspäckade planer av skoj för bruden. SPA, chockad-provningar, pinsama uppdrag i stan, att hoppa in i full 'möhippe-outfit' och köra ett styrke-pass för ett gäng grabbar... You name it! Det tycks inte finnas något stopp på idéerna och det är riktigt roligt att se hur överraskade och glada brudarna blir när dom kliver in i lokalen och ser alla stänger. Och duktiga är dom dessutom! Jag vet inte om det beror på att dom vet att dom är omringad av deras bästa tjejkompisar, eller om det beror på den där lyckan av att äntligen ha hittat den man vill ha.. men på något sett så verkar dom bara slappna av och köra på utan varken speciell nervositet eller några för höga krav på sig själva. Det mina vänner är riktigt underbart att se! Så, nu är det bara att ladda upp inför nästa helg då det förutom tre underbara möhippor även ska hållas en Burlesque-workshop som yours truly även ska gå på! Men innan det ska jag plugga inför släp-kortet. Den här bruden tog nämligen C-kortet tidigare i veckan. Vilket innebär att jag från och med nu även får köra lastbil! Kul värre...

Helgen ser ut att gå i träningens tecken då jag ska iväg och sätta snurr på Vårmässan både fredag, lördag och söndag mellan 10:00-17:00. På söndagen slutar jag dock en halvtimme tidigare (16:30) på mässan för att hinna ner till stan och köra ett Pole de la Chair-pass mellan klockan 17:15-19:15. Därefter har jag en kvarts "rast" att plocka bort allt efter klassen innan det är dags att köra ett tre timmar långt Krav Maga-pass. Dvs självförsvar i tre timmar... Kommer jag att vara trött, svettig, slut och hungrig på söndagen? Oh yes! Kommer jag älska det ändå? Oh yes!

Nu hoppas jag att ni får en bra helg också. Försök att lägga in en promenad som minst i helgen då vädret kommer att bli bra! Eller varför inte ge er ut och testa den nya spring-skorna?

 

I princip alltid när jag lägger upp en lite mera avklädd modellbild nu mer så får jag samma fråga, nämligen om jag förstorat brösten. Svaret på den frågan är "Ja, jag har opererat tuttarna". Anledningen till att jag gjorde en bröstförstoring är dock inte på grund av dåligt självförtroende som många av er tycks tro, utan för att jag helt enkelt inte var 100% nöjd med mina "original"-tuttar. Förutom att jag tyckte att dom var lite för små för min kropp så hade jag också väldigt svårt att hitta kläder som passade, vilket i mitt fall är den största anledningen till att jag valde att göra den här operationen. Ni som inte har ett midjemått på 60cm har säkert svårt att förstå hur man kan vara för liten för linnen i storlek XS, men belive me - det kan man! Iaf om man vill att dom ska sitta tight och fint som på er andra.. I och med min bröstförstoring så fick jag plötsligt lite mera former att fylla ut mina kläder med, vilket har gjort att jag nu mer kan gå in i en provhytt med tio linnen utan att behöva komma ut med endast ett som sitter iaf hyfsat... 

Anledningen till att jag inte har skrivit i bloggen om min operation förens nu är inte pga att jag skäms över den eller försökt dölja den utan för att jag helt enkelt inte vill att någon ung lättpåverkad tjej ska få för sig att göra samma sak när det egentligen inte är det hon vill, eller behöver. 

Jag väntade i flera år på att göra min operation, och jag tänkte igenom allt väldigt noga innan jag ens bestämde mig för att boka en konsultation. (Konsultation = ett möte du har med kirurgen innan operationen där han får titta på dig och se hur slutresultatet skulle kunna se ut med olika implantat och tillvägagångssett.) Anledningen till att jag valde att vänta så länge var att jag ville vara säker på att jag var redo att genomgå en så stor operation som en bröstförstoring faktiskt är, och att jag var beredd att leva med riskerna den kan medföra. Jag ville helt enkelt se om jag kunde "lära mig att leva" med den kropp min mamma och pappa gett mig, men valde trots det senare ändå att lägga mig under kniven. 

Många tror att tjejer som väljer att operera sig gör det för att få mer uppmärksamhet eller för att deras pojkvänner säger till dom att göra det. Så var det inte i mitt fall. Eftersom jag jobbat som modell i så många år så har jag fått all den uppmärksamhet en tjej klarar av utan att det ska stiga henne åt huvudet, och jag var dessutom tillsammans med en kille som jag träffade när jag var 14 och knappt hade några tuttar alls när jag valde att göra operationen. Han tyckte hela tiden att jag dög som jag var och att jag hade dom finaste tuttar han någonsin sett, men jag kände trots det att det här var något jag behövde göra för mig själv för att jag skulle slippa känna den där jobbiga känslan så fort man gick in i en butik och visste att ingenting skulle sitta som det skulle. 

Jag var väldigt nöjd med mina "original"-tuttar. Dom var små förvisso, men dom var sjukt snygga! Formen var perfekt, avståndet mellan dem, bröstvårtorna (speciellt med piercingarna i,)... allt. Dom satt till och med i exakt samma höjd vilket är väldigt ovanligt om ni tittar på folks tuttar utan BH. Idag är dom precis lika snygga, bara några storlekar större, och jag trivs super med dom!

Något som jag känner är en väldigt viktig sak att poängtera är att jag aldrig tog något lån för att göra mina tuttar. Jag betalade varenda krona av mina 43.000 och skulle aldrig ha velat ha det på något annat sett då jag alltid ansett att det här är en sån typ av operation som man ska ha råd att göra om man nu tycker att den är nödvändig, och inget man ska ställa sig i skuld över. Vilket man gör med ett lån, oavsett om det är av en förälder man lånar eller från banken. 

Om du som läser det här funderar på att göra en operation så tycker jag att du ska tänka väldigt noga på följande saker:

1. Hur gammal är du? Har din kropp växt klart ännu?
2. Är det för din egen skull du vill förstora dina bröst, eller är det för att någon annan sagt till dig att det "behövs?"
3. Är du beredd att ta riskerna en operation medför? 
4. Är du införstådd med att det tar tid att återhämta sig efter operationen? Och då inte bara direkt efteråt utan i flera månader, nästan år efteråt när bröstmusklerna behöver tid att växa fast igen efter att ha kapats av under operationen. (om du gör dom bakom bröstmuskeln som i mitt fall.)
5. Är du beredd att riskera fula ärr som man ibland kan få om man har dåligt läkkött? Något som du oftast inte vet förens efter opertionen.
6. Är du beredd att förlora all din styrka i bröstmusklerna och börja om från noll med att bygga upp dem igen? 
7. Är du stark nog att bemöta alla fördomar som folk kommer ha mot dig?
mm. mm. 

... I skrivande stund så har jag precis mummsat i mig en jätte god förrätt med bla avocado och rom, och sitter nu och väntar på att grabbarna ska bli klara med köttet inför kvällens grillning. Mysigt värre, och framförallt - gott som bara den! Jag hoppas att ni har en bra helg hittills och att ni planerat in en massa mys under långledigheten.

Over and out /Janina

... eller ja, nästan iaf ;) Det här är på väg upp i ett trick jag döpt till Superman. Ska man vara petnoga så heter just den här posen Arrow. Förstår ni hur snyggt det är när det står 6 brudar på rad och gör så här? Om inte, just trust me! Om sex veckor ugnefär kommer vi ha nästa Terminsavslutning på Pole Dancen och då kan ni som har elever hos oss ha turen att kunna bjudas in för att se mig och alla andra brudar rocka lös på både stänger och stolar. och vem vet, jag kanske till och med lottar ut någon extra plats eller två som får skrivas upp på min egen gästlista här genom Mingla-sidan....

... Chair dance! På grund av det så ska jag från och med den här veckan börja leda även chari dance klasser här i Sundsvall. Men, i vanlig ordning så kan jag ju självklart inte hålla mig helt ifrån min andra kärlek, pole dancen... Så för att göra två flugor på smällen - eller rättare sagt mig som instruktör nöjd och glad, så kommer dessa två kärlekar att kombineras i en special-klass. "Pole de la chair". Om jag kommer gilla det? Det tror jag! Nu hoppas jag bara att mina första modiga Chair-elever kommer att göra det också.. Den som lever får se!

Idag fyller jag 23 och då jag aldrig brukar ge några nyårslöften så tänkte jag införa ett nytt typ av löfte för dagen - födelsedagslöftet! Så, det här året blir det bla att jag ska komma ihåg att blogga mer! Så, på återseende... Snabbare än sist dvs!

Klockan är sju på en lördag morgon och det är dags att kliva upp & göra sig redo inför helgens första Mässdag ute i Timrå. Själv har jag aldrig varit på Timråmässan tidigare men någon gång ska vara den första. Att det blir som utställare åt Dinali Center ska bara bli roligt då vi kommer att ta med en massa erbjudanden åt besökarna och dessutom ett av våra podier att showa lite på under mässan. Hoppas att ni andra får en bra dag och slipper vakna upp med bakisångest...

Jag vet inte vad det är för 'fel' på mig men de senaste dagarna har kroppen verkligen skrikit efter söta, sockriga, saker. Något som är väldigt konstigt för att komma ifrån en tjej som för det mesta kan bli mer sugen på stuvad spenat än bullar... Men, så har alltså inte fallet varit de senaste dagarna så igår började jag till och med dagen kladdkaka, och inte lite heller! Idag hade jag gärna börjat dagen med minst fyra nybakta bullar, och en Bananza-tårta eller en marräng-tårta efter lunch. Samt massor, och återigen massor, av dricka. Men inte nog med det. Jag är även sjukt sugen på 'feta saker' som Kebabrullar med massor av stark sås, kycklingkebabs tallrikar, pommes, Lyx milkshakes med grädde och extra chocklad från Max och marrängswisch. Vilket kanske är nästan ännu konstigare då jag inte ens tycker om chocklad men börjat bli sugen på även det de senaste dagarna. Så, därför är jag övertygad om att min kropp är ute efter något speciellt men då jag inte tror att kroppen behöver så mycket socker att den kan 'längta efter det' så undrar jag vad det kan vara. Blir man sugen på citrusfrukter går jag med på att det är C-vitamin, och blir man sugen på stuvad spenat eller broccoli så går jag med på järnbrist, precis som att suget efter en ordentlig köttbit kan tyda på protein... Men saker med mängder av socker och chocklad? Då fattar jag noll...

Har ni tänkt på vad många saker vi är benägna att se bortom när det kommer till någon vi tycker om? Det kan gälla en vän, en förälder, en idol eller den man älskar. Helt plötsligt så är det inte lika illa när någon umgås med 'fel' folk, är lite bråkiga (läs: slåss) eller har några åsikter som är väldigt långt ifrån våra egna. Gäller det då någon vi tycker om så är vi oftast snabba att hitta ursäkter till personens beteende, medans den vi ogillar eller inte har någon relation till alls, blir dömd som idiot direkt i våra ögon. Det här är en ganska intressant sak när man börjar fundera på det som även tas med i mycket andra små saker. Ta tex en sån enkel sak som snarkningar. Något som jag för övrigt kan störa ihjäl mig på... Snarkar någon jag ogillar så håller jag på att bli galen direkt och börjar fundera ut diverse olika sett att få tyst på personen, men skulle det visa sig att någon jag tycker om gör det.. Ja då blir det plötsligt ganska sött och något personen inte rår för. Konstigt, eller hur? Tänker ni till så har ni också en massa sånna här konstiga små saker för er. Så, vad är era?