I alla fall för egen del. Life Cycles låter kanske som den klassiska extremsportfilmen, där trick efter trick ska nötas av. Men icke!

Man har tagit cykeln och jorden i fokus och gjort en film. Skaparna gick direkt in och sa att man skulle lägga ner tid och energi snarare än pengar. Resultatet blev en film som redan har slagit hela branschen på fingrarna och filmskapare som har fått sett filmen har bejublat filmen som ren konst. På swebikers.se fick vi tag på trailern för ett tag sedan. Jag har även haft turen att få se en längre trailer utav denna film och jag kan säga att jag aldrig någonsin har längtat efter en film så mycket. Kolla trailern så förstår ni varför! Filmen kommer ni kunna köpa på www.skimonkey.se

...we just can't help it, sorry!

Varför ska jag ha gjort det? Sofia har ju täckt det viktigaste och roligaste!

Vad gör jag istället då? Jo, jag bjuder på en teaser från Secondhands. Deras nya film heter Second best friends och du kommer kunna se filmen under Sundsvall Railstyle (www.railstyle.se för mer info). Sofia blev eld och lågor utav denna teaser och den innehåller en låt som kanske Henke gillar också, bara en sån sak!

Nu är vi framme vid inlägg 100. Kanske inget speciellt egentligen, men det känns förbannat bra måste jag säga. Det är inte 100 inlägg med roliga rader utan det har blivit som jag tänkte mig, en massa flummigt blandat med en del allvarliga rader. Förhoppningsvis har någon tänkt till extra vid något tillfälle.

 
Foto: Johan Ståhlberg

För det har alltid varit förhoppningen med mina "tyngre texter", att någon ska läsa, fundera över det ett tag i alla fall och sedan kanske känna själv att man reflekterar över det aktuella ämnet. Att kunna hjälpa till att ge ett perspektiv på saker och ting som ibland bara kan verka för stora eller för jobbiga att förstå. För såna ämnen finns runt om oss, mest hela tiden.

Jag har även jag fått uppleva en del jobbiga saker på sjukt nära håll. Jag har haft en förälder som dog ifrån mig vid tidig ålder, polare med självmordstankar, polare som har blivit av med en i familjen och liknande. Listan kan göras sjukt lång. Ibland när man kollar tillbaka på de tidiga åren så funderar man på hur man tog sig igenom allt. Att man inte bara fick nog och gav upp. Men det gjorde jag aldrig, för samma stund som pappa dog så bestämde jag mig för att jag vill kunna hjälpa folk som har det jobbigt. Jag valde att gå in i mig själv och bearbeta hela sorgen själv. Pratade aldrig om det eller så, utan tog det med mig själv. Något jag nu i efterhand kan säga är det största misstaget man kan göra.

Att stänga sig inne har bara tagit en massa kraft, men det har gjort att jag har lärt mig sjukt mycket. Jag bestämde mig som sagt att hjälpa dom jag kan så mycket jag kan. Jag försöker alltid ställa upp för polare när det är jobbigt och se till att man inte går igenom en tung tid själv utan att mina polare alltid känner att dom inte är ensam. Att gå genom tunga perioder i livet gör att man lär sig, men man ska inte behöva vara där själv. Jag valde att vara själv och det enda jag hoppas att mina närmaste vänner förstår är att ingen någonsin ska bli som mig.

Nu har jag även funnit ett nytt sätt att försöka ge något tillbaka, genom mina skrivna ord. Jag har aldrig gått någon skrivutbildning eller så, jag har haft IG-vanring i svenska och det här med text har väl egentligen aldrig varit min grej. Fram till en dag då jag märkte att orden blev min egna tillflykt. Det finns så många texter som jag har skrivit som aldrig har sett dagsljuset, som har varit mycket för mig själv. Bara få ner tankarna direkt på papper för att kunna analysera det själv. Efter ett tag så upptäckte jag bloggens underbara värld och åga tillslut att trycka ut en del texter för alla att läsa. Mina tankar, mina djupaste funderingar. Det har öppnat ögonen för många om vem jag kanske egentligen är.

Så även fast skrivandet började för min egen skull så har det utvecklats till att bli för er skull, mina kära läsare. Jag kanske inte har flest läsare, jag kanske inte har flest fans, jag kanske inte har flest som gillar min blogg osv. Men vet ni, det gör inget. För mig är värdet om en enda person skriver att "nu skrev du något bra" eller bara att man får veta att någon tänkte efter lite extra efter att ha läst det jag har skrivit. Det är allt för mig. Kan jag genom en enkel handling kanske hjälpa en enda person, då kommer jag se till att göra allt för just det. Det betyder mest för mig. Om mina ord får dig att fundera, då kommer jag fortsätta skriva.

Foto: Emma V Larsson

Så jag blottar gärna ut mig själv om det kan hjälpa någon. Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter även om dom sitter djupt inne i mig, om det kan hjälpa någon annan. För som jag skrev innan, ingen ska behöva gå igenom de tyngsta stunderna i sitt liv ensam. Och tro mig, jag kommer kämpa så ingen behöver göra det...

Kärlek och respekt från
Er Fischer

Detta är alltså inlägg 99, som lovat kommer det ett sjukt bra inlägg som nummer 100. Kommer nog antagligen ikväll eller inatt, då jag är mest kreativ. Sjukt det där egentligen att man är så galet kreativ på kvällarna och nätterna, min teori gällande det är dock att det är enda gången man sätter sig ner och bara är...sig själv.

Okej, varför skriver jag det här inlägget då? Vad fyller det för syfte? Ja, ingenting kanske, för mig är det ett steg närmare 100-gränsen och det hoppas jag fler ser fram emot.

Så, nu klämmer jag in en sång (en såndär sjukt bra ni vet), skriver lite kloka rader och återkommer inte innan jag har det där sjukt bra inlägget klart! Under tiden, kärlek!

Jag skulle sova ja...men såg detta:

Läs det understrukna.

Kanske bara är jag som är trött, kanske är det jag som har dålig humor, kanske är det jag som tänker helt fel. Men jag får i alla fall dåliga vibbar utav "E-tidning" och "mycket knark". Jag kanske är ensam om det som sagt. Eller så är det bara så att ST anpassar sin tidning till sina drogade läsare eftersom att det finns mycket droger? Ja, vad vet jag? Printscreen tagen direkt från ST.nu.

Idag känns det som att allt jag har gjort bara har gått vägen. Sjukt skönt med en sån dag faktiskt, känns jäkligt behövligt. Jag kan  helt ärligt med handen på hjärtat säga att det har varit några riktigt jävliga dagar den senaste tiden. Sådär så man bara måste sätta sig ner själv och klura på vad man pysslar med, vad man har pysslat med och vad man ska pyssla med. Sagt och gjort, det är precis det jag har gjort och nu börjar man förhoppningsvis se lite resultat av det hela. Hoppas jag!

Så, vad ska man skriva en sån här dag egentligen? Mer än att den bara har varit sjukt bra? Ja, jag känner att jag inte tänker skriva något speciellt mer. Jag tänker bara tacka för den här dagen och bara bjuda på en såndär låt som alltid gör mig lugn och på bra humör. Säkert ingen annan som gillar den, men jag fullkomligt älskar låten. Chris Velan - Shiver

Sov gott alla underbara människor ute i världen!

...adrenalin. Tyvärr utsätter man sig själv för sällan för att få dessa booster. Cykla, åka bräda, och bara göra allmänt dumma saker, fan va kul och framförallt underbart för kroppen! Bättre än sprit, dubbla kicken!

Så fick jag bli en person i denna värld för en dag skulle det nog vara Travis Pastrana. Som sagt innan, han inspirerar mig nog mer än någon annan, men hans jakt på adrenalin...holy shit fuck vad coolt! Egentligen behöver man inte säga mer, det räcker där.

Nu, skriva skriva skriva!

// Fischer

Jag börjar närma mig inlägg nummer 100 här på mingla! Jag ger nu er läsare, bloggare och galningar chansen att önska vad jag ska skriva om i detta inlägg. Kanske skriver jag just om det du önskar? Kanske jag kombinerar ihop två ämnen? Vem vet, önska allt mellan himmel och jord! Ta chansen och önska ditt ämne direkt nu i kommentera-fältet!

// Fischer