Dagen man kan ta en promenad från redbergsplatsens backar ner mot svingeln och vidare in i vallgraven är här, då man kan promenera längs haga fylld till bredden på vartenda cafe som flyttat utomhus, längts husväggarna sitter människor och dricker sitt kaffe, linnégatan som öppnat sina uteserveringar och andra långgatan börjat vakna till liv igen, all second hand på majorna ställt ut sina bord på gatorna och gubbarna i parken på stigberget, djuren i hagen på höjden i slottsskogen och ölen i hamnen..  Nu är det vår på riktigt här hemma i Göteborg. 

Trivs precis som jag trodde och det är skönt att återigen få känna sig anonym precis när man som så önskar. Ingen ånger alls bara lätta andetag och okomplicerade tankar.

Trivs i denna lilla fiskeby Göteborg!

Jag är den jag är utav mitt eget kött och blod till jorden kommen

en inre konstant strid som sliter tankar i stycken

förvirrad och bortgjord går jag samma stig jag en gång valde att avstå ifrån

tillbaka på ruta ett, ett stort steg tillbaka. Kan inte bedöva smärtan längre

det är för uppenbart vad jag kommit till att bli, utsatt för mina egna misstag

Kommer jag någonsin finna tillbaka, bryta isen och söka efter nya marker

eller är jag fast här för alltid, mellan någon slags verklighet och ett önsketänkande